En svensk imamutbildning: Seminarium och debatt

En svensk imamutbildning: Seminarium och debatt

Datum: onsdag 9 april, klockan 16Plats: Radiohuset studio nr 3, StockholmAdress: Oxenstiernasgatan 20 (karta)

Behov, syfte, konsekvenser – lyssna till både förespråkare och motståndare


Med anledning av diskussionerna kring en svensk imamutbildning är ett seminarium anordnat. Lars Lejonborgs uttal angående en eventuell imamutbildning satte igång en äldre diskussion kring ämnet. Efter åratals av diskussioner verkar det en sådan imamutbildning ligger nära till verklighet. Rubriken ”imamutbildning” rymmer flertals konfliktfyllda ämnen både i samhälls- och i politiskriktning.

Med avsikt för att belysa problematiken har en rad namnkunniga personer/instanser både från förespråkare och från motståndare, tackat jag för att delta i ett seminarium. Tal, debattering och frågestund är inplanerade. Seminarium är öppet för allmänheten och kostnadsfri.

Deltagarelistan består av:
Othman Al Tawalbeh, projektledare vid studieförbundet Ibn Rushd
Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi
Svenskakyrkan
Soleyman Ghasemiani, Socionom och ordförande i nätverk mot religiösa skolor
Ingwar Åhman-Eklund, Ordförande Humanisterna i Stockholm
Inger Stark från vänsterpartiet

Datum: onsdag 9 april, klockan 16
Plats: Radiohuset studio nr 3, Stockholm
Adress: Oxenstiernasgatan 20 (karta)

OBS: Mötet är öppet och kostnadsfritt för allmänheten. På grund av brist på plats tar vi gärna emot föranmälan för garanterade plats på mötet. Intresseanmälan tas emot via e-post ifr_s@yahoo.com vilken bekräftas tillbaka med e-post.

Som värd för seminarium står två föreningar, Iranska Flyktingars Riksorganisation och Kulturella Föreningen för Kurder i Sverige

Ansvarig och kontakt person
Rana Karymzade
0707399868
2008-02-28



Mer information om de inbjudna deltagarna kan nedanstående länkar vara till nytta:
http://www.ibnrushd.se/
http://www.teol.lu.se/islamologi/forskning/hjarpe.html
http://www.svenskakyrkan.se/
http://www.barnenforst.se/
htpp://www.humanisterna.se
http://www.vansterpartiet.se/
Besök gärna arrangörernas webbsidor:
Iranska Flyktingars Riksorganisation (länk till namninsamlingen): http://www.flykting.se/
Kulturella Föreningen för Kurder i Sverige: http://www.jamstalldhet.se/

Lars Lejonborg inom imamutbildning – från SVD

Förra veckan bjöd Lars Leijonborg hem sina forna partiledarkollegor på avskedsmiddag. På menyn stod marulk: ”åtta minuter i lättsaltat vatten, otroligt gott”. Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund uppvaktade med ett fotocollage från den gemensamma valrörelsen.

–Vi hade inte några som helst sakfrågor att tala om, utan kunde bara vältra oss i trevliga minnen.

Efter drygt tio år och 33 partiledardebatter i riksdagen avgick han i september, både som ordförande för folkpartiet och som chef för utbildningsdepartementet. Kronprinsen Jan Björklund har tagit över. Men Lars Leijonborg blev kvar i regeringen, med ny titel: högskole- och forskningsminister.

–Det är fascinerande att få byta uppgifter i livet ibland. Jag har gått från att vara generalist till att verkligen få fokusera.

I regeringskansliet arbetar de mångåriga parhästarna fortfarande sida vid sida. Ett unikt arrangemang – och inte oomtvistat. Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld har rest två frågor: Kan Lars Leijonborg avhålla sig från att peka med hela handen, och samtidigt undvika att uppfattas som en politisk fördetting?

–Det skulle naturligtvis inte fungera om folkpartiet hade två partiledare, det inser jag bättre än de flesta. Det andra får väl historien och omvärlden så småningom döma av.

Av Stockholms studentkårers centralorganisation får högskole- och forskningsministern bara betyget G, eftersom han varit ”märkligt frånvarande”.

–Jag har starkt fokus på att nå resultat, utspel för utspelens egen skull känns inte så viktigt. Jag tycker att jag har åstadkommit en hel del redan, och är inställd på att det ska bli betydligt mer.

I en omdebatterad fråga ger Lars Leijonborg nu besked. På samma sätt som staten bidrar med pengar till prästers och pastorers högskoleutbildning bör skattemedel användas till att utbilda imamer, klargör han. Regeringen ska, ”i nära dialog med muslimerna i Sverige”, tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram ett konkret förslag.

–Min uppfattning är att vi bör hjälpa muslimerna med en svensk imamutbildning, eller åtminstone kompletterande studier i samhällskunskap och svenska. Det här är en rättvisefråga, och vi ska hitta fungerande former för detta.

Riksdagsledamöter från flera partier har länge krävt att Sverige, i likhet med Danmark, ska starta en högskoleutbildning för imamer. ”Först när den muslimska religionstillhörigheten är ett naturligt inslag i det svenska samhällslivet kan vi bryta utanförskapet och isoleringen som många svenska muslimer upplever”, motiverar Luciano Astudillo (s).

Många imamer som idag verkar i de muslimska församlingarna är skolade i muslimska länder, och ”saknar i regel svenska språkkunskaper och kunskaper om det svenska samhället. Det faller sig naturligt att uppgiften många gånger blir dem övermäktig”, konstaterar han.

–Det påstås att saudiarabiska radikala muslimer erbjuder sig att tillhandahålla imamer gratis, och brist på pengar gör att moderata muslimer som vill starta en moské inte har något alternativ. Då bidrar vi med öppna ögon till en radikalisering av islam i Sverige, vilket är mycket, mycket olyckligt, säger Lars Leijonborg.

Samtalen med de muslimska företrädarna, bland annat med nybildade studieförbundet Ibn Rushd, om en imamutbildning har redan inletts. Ministern vill dock inte binda sig för att studierna ska ske på högskolenivå.

–Det är möjligt att det här, i varje fall till att börja med, skulle passa bättre som en eftergymnasial utbildning, på folkhögskola eller så. Jag är öppen för att utredaren kan pröva olika alternativ.

Samtidigt pågår förberedelserna inför höstens stora forskningsproposition. De offentliga anslagen ska, enligt alliansens valmanifest, öka till en procent av BNP.

Om det målet ska uppnås krävs ett tillskott på åtskilliga miljarder kronor. Men Lars Leijonborg är optimistisk inför matchen mot finansminister Anders Borg och de andra regeringskollegorna.

–Det känns inte som att vi behöver ta fram knogjärnen. I globaliseringens tid beror huvuddelen av tillväxten på ny kunskap. Redan nu står det klart att denna proposition kommer att innehålla en mycket stor satsning på miljö- och klimatområdet, den största som någonsin har skett i Sverige.

Han aviserar också åtgärder för att få bukt med den ojämna könsfördelningen i den akademiska världen. 83 procent av alla professorer är män.

–Det går framåt, av de nytillsatta professorerna är ungefär en fjärdedel kvinnor. Men förändringstakten borde vara högre.

Regeringens utredare föreslog nyligen att universitet och högskolor ska kunna handplocka, ”kalla”, duktiga personer till att bli professorer – utan konkurrens av andra. Avsikten är att öka andelen kvinnor.

–Jag är positiv till att införa rätten att kalla professorer, i klara fall där personen har en oomtvistad kompetens. Det kan mycket väl bli så att man kallar en man, men det där ska också kunna utnyttjas till att jämna ut olyckliga könsbalanser.

Inlägg från Camilla Grepe och Carina Schedvin

Inlägg från Camilla Grepe och Carina Schedvin

Humanisterna

Vår liberale högskoleminister Lars Leijonborg föreslår en statligt finansierad imamutbildning. Vi förstår och sympatiserar med hans önskan om att inordna en växande religion i en domesticerad lightversion för folkhemsbruk, men vill i sammanhanget uppmärksamma följande problematik:

Vi lever i en sekulär stat med tydlig åtskillnad mellan religion och statens angelägenheter.

Vi anser att åtskiljandet mellan kyrka och stat ska fullföljas och i linje med denna skilsmässa befria staten från all form av konfessionell högskoleutbildning. På vilket sätt är det här förslaget en del av den processen?

Hur ska Koranen med dess våldsförhärligande och kvinnoförnedrande innehåll kunna förenas med Högskolelagens skrivningar om vetenskaplig grund och trovärdighet, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, handikapp eller etnicitet?

Att Bibeln används som studielitteratur är bedrövligt nog, men till dess försvar kan anföras den textkritik som den numera är föremål för inom religionsvetenskapen. Men är Islam verkligen beredd på en motsvarande textkritik av Koranen? Det vore förvisso en välgärning om så skedde, men vi tror att det är en utopi. Koranen får inte ifrågasättas! Så hur ska man inom det statliga högskoleväsendet hantera skrifter och religiösa urkunder när dessa absolut inte får kritiseras och alltså inte kan bli föremål för akademisk granskning?

Vi lever ännu med en kvardröjande effekt av statskyrkosystemet, men ska vi åberopa rättvisa i det här fallet måste vi också ha i åtanke att Svenska kyrkan och Islam endast är två av 74 registrerade trosrörelser i Sverige idag och således exkluderar Leijonborg en rad religiösa grupper, vilket vi uppfattar som orättvist.

För det är väl inte kriteriet att vara avvikande och i behov av anpassning som gör att imamer i Sverige ska utbildas på statliga högskolor och universitet? Då vill vi hävda att Jehovas äldstebröder behöver kurs i demokratiska rättigheter i HBT-frågor, Scientologikaplanerna behöver kurs i logisk empirism samt att Pingströrelsen behöver kurs om kvinnors rättigheter i samhället.

Camilla Grepe och Carina Schedvin

Därför behövs en svensk imamutbildning

Efter allt ståhej kring förslaget på svensk imamutbildning kan det vara på plats att återge de tankegångar som framfördes av JAN HJÄRPE professor emeritus i islamologi & OTHMAN AL TAWALBEH projektledare studieförbundet Ibn Rushd i debattinlägget nedan som publicerades 2007-06-19 i SvD. En sådan utbildning skulle se ut så här:

Skapa delad imamutbildning
I Holland har säkerhetspolisen funnit det för gott att besöka moskéer och hålla koll på vad som sägs i predikningarna. I några av Hollands cirka 500 moskélokaler har imamer från Marocko och Turkiet framfört politiskt laddade budskap med minst sagt olyckliga formuleringar och uttryckt åsikter som upplevts som kvinnoförnedrande.

I Frankrike har några predikanter propagerat radikala och militanta former av islam. Någon hade till exempel förklarat att mannen har rätt att slå sin hustru, andra hade uttalat stöd för terroraktioner.

Det är sådan som lett till problem för ”de vanliga fromma”, de som vill leva ett väl integrerat liv i det frans-ka samhället.

Och arbetslösa och frustrerade unga har presenterats en ensidig och konspiratorisk världsbild som motverkar deras möjlighet till en fungerande framtid.

Av de cirka 1200 imamerna som verkar i Frankrike är det bara en tredje- del som är franska medborgare. Inrikesministeriet ser en lösning på problemet i form av en fransk imamutbildning.

Men där finns många muslimska organisationer med olika tendenser, och det inte är lätt att få fram ett fungerande samarbetsorgan som kan sägas vara representativt. Tanken är i alla fall ett utbildningsprogram med franska språket kombinerat bland annat med universitetskurser i rättsväsende, samhälle och religionshistoria.

I England har säkerhetspolis och allmänhet noterat att radikala och fientliga budskap förekommit i några speciella miljöer (som den beryktade moskén i Finsbury Park i London). Liknande har hänt i Spanien, i Tyskland, ja, i de flesta europeiska länder.

Sverige är inte undantaget. Före-kommer ”dubbla budskap” i de svenska moskéeerna? Det har gjorts gällande att predikningar har varit olika på arabiska och på svenska.

En del imamer som verkar här i Sverige har sin utbildning helt utanför den västliga kontexten och saknar tillräcklig kunskap om hur samhället fungerar. Det kan föra med sig problem, då imamen kan ha ett inflytande som opinionsblidare bland muslimer i Sverige.

Imamer som inte kan svenska och som inte är insatta i frågor som rör vardagslivet i Sverige kan bli till ett hinder för integration.

Detta är ett problem. Det svärtar bilden av islam, och det försvårar för alla dem som vill ha en fungerande religiös praxis, väl integrerad i samhälle och socialt liv.

Det är tragiskt om religiositet eller religionsintresse leder till enklavisering – att det uppstår slutna grupper, minisamhällen med minimal och problematisk kontakt med omgivningen, eller till misstro mot samhället och till samhälls- fientlig militans.

Här finns ett behov av religiösa ledare och förkunnare som har de relevanta redskapen att hjälpa särskilt de yngre att formulera tro och identitet; en förkunnelse som kan minska i stället för att öka känslan av främlingskap i samhället.

Detta är bakgrunden till att frågan om imamutbildning har kommit på agendan i en rad europeiska länder. Så även i Sverige där en rad konkreta politiska initiativ har tagits.

Det borde inte vara så svårt att lösa. Ett program kan byggas upp där kurser som redan finns vid universiteten läses tillsammans med andra högskolestudenter: kurser i svenska, arabiska, religions- historia, religionsfilosofi, språk- och texttolkningsteori, och samhällsorienterande ämnen.

Detta är då den ”sekulära” delen av en imamutbildning. En viktig sak är att den är icke-konfessionell och studeras tillsammans med andra, oberoende av religionstillhörighet (eller ingen alls).

Sedan kommer den specifikt ”islamiska” delen av utbildningen, tro och praxis, den som universitet och högskolor inte kan (och inte bör) ge. Den måste vara en angelägenhet för de muslimska organisationerna att ordna, med eller utan statligt stöd.

Den får i sin tur möjlighet att fungera på ett relevant sätt om de studerande först har sin ”sekulära” kompetens och därmed förmågan att se och analysera problemen på ett relevant sätt.

JAN HJÄRPE
professor emeritus
i islamologi

OTHMAN AL TAWALBEH
projektledare studieförbundet Ibn Rushd

Några inlägg från både för- och mot sidan

Utvalda inlägg i ämnet imamutbildning från både för och emot sidan. Vi uppmärksammar att vi valt några namnkunniga i de pågående diskussionerna.

Obs! ett seminarium pågång!

Vi har inlett kontakterna för att anordna ett seminarium och debatt med de välkända insatta instanserna/personerna i ämnet. Ytterliggare information kommer så småningom.

Lars Lejonborg inom imamutbildning – från SVD
Därför behövs en svensk imamutbildning,
JAN HJÄRPE, OTHMAN AL TAWALBEH
Inlägg från Camilla Grepe och Carina Schedvin, Humanisterna